Brugge

Tio regniga dagar tillbringade jag på kurs i Brugge i april, och fast jag i princip hade en halv helg och en infödd väninna som kunde hjälpa mig misslyckades jag i mitt uppsåt att hitta ett trevligt café som var just ett café – med magiskt gott kaffe och bakelser, eller nedsuttna fåtöljer och en miljö som inbjuder till people spotting och trendspaning, kontemplation och läsning. Istället – chokladaffärer, barer med mer sorter belgisk öl än vad planeten rimligtvis kan behöva, mer chokladaffärer, mer barer. Jag gillar inte öl, jag föredrar kaffe framför choklad. Och kanske mest föredrar jag att undvika att röra mig ute på gatorna i hällregn. Men, ändå, ett ställe kan jag tipsa om; stället dit ”alla” lokalbor går när allt annat har stängt, ett Kvarnen på bruggiska, fast i petit format och med mer atmosfär. Det såg i alla fall nästan ut som ett café…

Adress: L’estaminet, Park 5, Brugge, Belgien

 

Brunch när den är som bäst

För några helger sedan, efter en väns bröllop ute på den engelska landsbygden, åt jag brunch på Dean Street Townhouse i London. Såååå treeeevligt. Krispiga dukar, perfekt latte, klanderfri service, fantastiska egg benedict. Miljön i övrigt var sådan att jag, om jag var location scout för något stort filmbolag, skulle casta för varje kosmpolitisk världsmedborgare att hänga i i väntan på ett livsavgörande möte, som får filmen tar en oväntad vändning.

Adress: Dean Street Townhouse, 69-71 Dean Street, Soho, London

 

en elektrisk kvarn i Tbilisi

Undangömd på ett litet stickspår från Lezelidze, mitt emot Tbilisis andra och mer okända synagoga, ligger café moulin electrque, och det är alls inte dumt. Inte så galet inpyrt, originell inredning, lite hemmafeel. De har inte jättemycket på menyn och heller inte så upphetsande rätter, med det jag och sällskapet provade var riktigt gott och vällagat à la minute. Och riktigt kaffe att runda av med.

Adress: Moulin Electrique, Lezelidze 28, Tbilisi

 

Tout Bon

Det går trögt med att hitta fina ställen att rekommendera – här i Tbilisi har jag liksom kört fast i en rutt av favoritrestauranger och caféer och nej, då jag går in på något nytt ställe kommer jag mest ut med en mental 40-punkters åtgärdslista i huvudet, saker jag skulle göra om jag förestod stället. Men det gör jag nu inte.

Men en liten pärla har jag i rockärmen: jag var i Bryssel för ett par veckor sedan och blev på nytt påmind om hur bra det blir när Brysselkrögarna och -caféägarna har med mat att göra. Och jag smet in på ett café jag gillade när jag bodde i stan och åh, ja det är faktiskt riktigt sjysst att sitta på, det inbjuder till att läsa, titta på folk, dricka gott kaffe och äta något enklare. Dessutom ligger det smack i EU-kvarteren, vid Place Luxembourg. Så har du en timme eller två över, slå dig ned med en Financial Times, beställ in en Lait Russe, parlera lite internationaliska och mys.

Adress: Tout Bon, Rue du Luxembourg, 68, Bruxelles, Belgien

 

Dolce Vita i Sukhumi

Åh, jag har hittat ett bra café till och med i den georgiska utbrytarrepubliken Abkhazien: Dolce Vita. Om ni visste vilken bedrift det är så skulle ni ge mig den guldstjärna jag nu ger mig själv. Eller kanske snarare Dragan från Unicef som visade mig denna lilla oas i denna annars ganska kaffefientliga region. Goda bakelser, ingen mat, trevlig service, betalning endast i cash och bara i rubel.

Annars gav resan till Abkhazien mig en anledning att prova min fina födelsedagspresent som jag fått av min sambo (en man som förstått mina rollen av kaffe i mitt liv) – en portabel espressobryggare! Genialisk och inte mycket större än ett handtag till en espressomaskin. Med hjälp av vattenkokaren på hotellrummet kunde jag göra mig en fantastisk dubbel espresso innan jag gick ned i hotell Inter-Sukhums förskräckliga stolovaja för frukost, och där helt nobba den vidriga sörjan till snabbkaffe (inte ens nescafé, utan det var något som såg ut som kaffesump redan i burken). Morgonen var räddad!

I Gali och Gagra gick jag däremot bet. Jag kan nästan slå vad om att om man vill ha gott kaffe i någon annan stad i denna del av landet får man fixa det själv…

Adress: Dolce Vita. Runt hörnet från FN-kontoret, som i sin tur ligger på 21, Leninski prospekt, Sukhumi

 

Mera Tbilisi – Loft

Jag har hittat ett nytt trevligt ställe att hänga på i Tbilisi – Loft New American. Det ska av namnet att döma vara en amerikansk restaurang och matmässigt – javisst, men inredningsmässigt lutar det mer åt en osedvanligt lyckad hotellobby. Ett skönt häng-ställe om man har lite tid över, kanske över en kaffe eller ett glas förträffligt georgiskt vin, tillsammans med en vän eller en dator (också en vän vid närmare eftertanke) eller en bok (bästa vännen!). Eller för en måltid om man nu gillar amerikansk mat. Förresten, om jag fick tre önskningar inför den annalkande vintern (hjälp! vad hände med hela oktober?) skulle en vara att den som inrett stället åkte upp till hotell Marco Polo i Gudauri och gick loss på loungen där i god tid innan skidsäsongen startar. Det är kanske det av mest lost opportunity jag har sett i loungeväg på hela det euroasiatiska landmassivet; det som borde vara ett stimmigt stort vardagsrum med soffor och kaukasiska vackra mattor där folk hämtar sig efter en dag i de underbara skidbackarna utanför är bara ett postsovjetisk trist tomrum där ingen människa vill tillbringa en minut i onödan.

Men Loft ja, det var det jag skulle skriva om. Ok, jag avrundar med att höja ett litet varningens finger om att servicen är lite svajig. Jag hoppas och tror att det är en barnsjukdom. Om inte kommer jag att gå tillbaka om någon månad och ta bort det här inlägget – världsapromise! Ingen bör lägga lediga 120 minuter över på att underkasta sig dålig service…

Adress: Loft / New American, 11 Mosashvili i Vake, Tbilisi.

 

 

Baku

Baku, oljestaden…. Över Kaspiska havet längs strandpromenaden ligger en skimrande hinna med olja (antar jag) som kurerar även den ivrigaste och svettigaste turisten. Nej, bada vill man inte. Men det finns annat att göra – mitt bästa tips är att hänga i gamla staden – så unik att den är utsedd till ungefär oumbärlig för mänskligheten av Unesco. Och fin är den, om kanske en smula sönderfejad och lite tömd på klädstreck och annan autenticitet. Jag skulle tillbringa min lediga tid med att strosa runt där, om möjligt med en audio-guide i öronen (den var jättebra!) som finns att hyra i en liten kiosk bakom Maidan tower, gamla stans huvudattraktion. När kaffesuget slår in så får man a) nöja sig med nescafe på någon av stadens alla restauranger eller kebabställen b) ta sig till Mado två kvarter bortom Fountain Square, där stadens bästa kaffe kunnat spåras. Att inredningsarkitekterna tycks ha arbetat med förbundna ögon och bakbundna händer, ja, det får man ha överseende med om kaffesuget är det överordnade suget.

Prioriterar man däremot ett coolt ställe med snygg inredning och fantastisk utsikt i självaste Gamla stan är det Sultan Inns takrestaurang som gäller.

Adresser:

Sultan Inn; fråga er fram bland gränderna när ni står vid Maidan tower, sedan upp för trapporna.

Mado: 3 Mardanov Brothers Street, Baku

 

Två tips till…

… från Beirut ska jag bjuda på när jag ändå är i farten. Först ett trevligt kaffeställe; Paul, i hörnet utanför den nybyggda stora Mohammed al-Amin moskén. Ok, det är kanske inte är fem-i-topp bland alla kaffeställen på den här bloggen då det är någon slags boulangeri-kedja (det ligger en till filial i gamla stan som ju är helt sprillans ny), men det var bästa fiket vi hittade trots att vi både fick tips från rutinerade Beirutbesökare att kolla upp och ägnade åtskillig tid att trampa gatorna upp och ned, spanandes… Och kaffet var riktigt bra så klart och stället inbjöd till att sitta länge och hänga, jobba eller läsa tidningar och titta på Beiruts övre medelklass stiga ur sina dyra bilar för en fika eller en brunch och ge nyckeln till mannen på gatan med uppgift att parkera dem.

Det andra stället är Pacifico; ett perfekt ställe för drinkar en sen kväll. Det ligger på en av partygatorna, där klubbarna och ställena trängs vägg i vägg. Ambiance – och en omåttligt ambitiös drinklista. Den kaffesugna göre sig dock inte besvär – när jag försökte få en latte svarade man att man kunde erbjuda white coffee istället – rosenvatten och hett vatten. Det var gott och uppfriskande, absolut, men utan all reminiscens om kaffe.

Adresser:

PAUL: Avenue Georges Haddad/Martyrs” square vid slutet av Gemayeh-gatan

Pacifico: Rue Monot, Achrafieh, Beirut

 

Bästa Beirut!

Jag älskar Beirut. Och jag älskar Albergo hotell i Ashrafieh i Beirut; så overkligt mysigt och lyxigt och personligt – så långt ifrån luxurious corporate hotel-fabriken man kan komma, med sin egna art deco stil med orient-touch. På våning sju finns en helt fantastisk bar/lounge/restaurang/frukostställe – ja det funkar som allt olika tider på dagen. Äkta mattor, fluffiga soffor, bekväma fåtöljer, mörka trämöbler, stämningsfull belysning, gott kaffe – allt är rätt. Det ser ut som jag tänker mig att en brittisk herrklubb från sekelskiftets början såg ut, men utan den besvärande cigarröken och så trevligare då förstås med ett mixat klientel. Och ovanpå härligheten finns en skön takterass, som kronan på verket.

Jag skulle lätt lätt kunna tillbringa en hel minisemester just här (igen).

Adress: 137 rue Abdel Wahab El Inglizi, Ashrafieh, Beirut‎

 

Jerevan på 120 minuter

Ok, här kommer äntligen lite Jerevantips om man inte vill äta middag på härliga Dolmama som jag skrivit om tidigare. Har man 120 minuter så tycker jag att man kan lägga dem på 20 minuter kaffe och sedan på ett museum (eller om man har jättebråttom genom livet så två). Det finns MASSOR av kaféer i Jerevan numera (runt Operan ligger säkert tjugo stycken) men inget har hittills överväldigat mig med någon särskild atmosfär; uteserveringsdelarna ser fina och härliga ut så här års men invändigt ser det mesta själlöst ut. Jakten går vidare, men tills vidare är det bästa jag har hittat Mokka – egentligen inte tillräckligt fantastiskt för att få vara med här, men med reservation för att det är det bästa jag lyckats snoka upp så här långt så får det vara här på nåder ett tag…

Men sevärda museer finns det där man med stort behåll kan spendera några dyrbara minuter av ledig tid. Två stycken vill jag främst slå ett slag för, så kan ni blanda och ge efter eget skön. Det första är ”The Armenian Genocide Museum” – en både estetisk och omskakande upplevelse om de tragiska händelserna runt det Osmanska rikets sönderfall. Det andra är ”Matendaran” med vad som ska vara världens största samling av medeltida manuskript på massor med olika alfabet.

Adresser:

Mokka. Tamanyan St., 3 Building, Apt. 1.The Armenian Genocide

Museum: Tsitsernakaberd memorial complex

Matenadaran: 53 Mashtots Street