februari 3, 2010
Ett litet hål i väggen på en gata i Paris andra arrondissement och voilà: man gör entre på Experimental Cocktail Club. Det är påfallande hur ett så litet ställe kan rymma så mycket New Yorkkänsla. Snyggt, intimt och inte ett ölglas i sikte. Drinkarna är säkert experimentella och banbrytande, men framförallt är de uppfriskande och starka. Och när sortin närmar sig är benen inte lika stadiga. På ett bra sätt såklart.
Adress: 37, rue Saint-Sauveur, Paris
januari 29, 2010
Häromdagen var jag på café Saturnus. Och då blev jag påmind om hur mycket jag gillar det stället. Det är inte bara för de groteskt stora kardemummabullarna (även om jag gissar att de bidrar). Det är absolut inte för att de leker en bit av Frankrike – fast denna balansakt på slak lina lyckas de med med hedern i behåll, utan att det bara blir löjligt som jag tycker andra ställen (som crêperi fyra knop på Söder) lätt blir. Jag tror det är för att stället har en egen atmosfär kort och gott. Kanske är det stengolvet? Nä, jag vet inte. Men trevligt är det och kaffe är perfekt. Sprang jag mycket i dessa kvarter skulle jag absolut hänga där oftare.
Adress: Eriksbergsgatan 6, Stockholm
januari 29, 2010
En favoritplats i Moskva är kyrkogården invid Novodevitjij monastyr (Nya Jungfru-klostret), det kanske det bäst bevarade klostret i Moskva. Och fast jag tycker att man kan hoppa över klostret (som är fint men inget alldeles alldeles speciellt) så ska man absolut inte missa begravningsplatsen. Här finns hela den ryska parnassen begravd, sånär på de som ligger begravda vid Kremlmuren förstås. Att vandra runt är som en resa genom den ryska historien. Tjechov, Gogol, Bulgakov, Majakovskij, Prokofiev, Chrustojev, Raisa Gorbatjova, Jeltsin – listan kan göras hur lång som helst. Då man under den ateisktiska sovjettiden inte begrovs med kors är ingen gravsten den andra lik – var man pansargeneral så fick man en stridsvagn uthuggen ur marmorn och var man konstnär, varför inte lite abstrakt konst? Dessutom är platsen vacker, hisnade vacker – alldeles oavsett årstid. Jag har varit där massor med gånger men varje gång gör mig kyrkogården oväntat upplivad…
Om man efteråt har mer tid kan man pila över till den georgiska restaurangen U Pirosmani och slå sig ned och beundra klostret, de röda murarna och den lilla dammen framför genom fönstret en stund också. Det tål att ses på avstånd också.
Adress: Klostrets adress är Novodevitjij projezd 1, närmsta metro är Sportivnaja men kanske bäst att ta en taxi ändå, se då till att den hygglige chauffören släpper av dig vid ingången till kyrkogården [uttalas ungefär kladdbi:schje] och inte till klostret.
januari 23, 2010
Då kan man ju läsa min bok ”En del av mitt hjärta lämnar jag kvar” som precis har kommit ut. Väntsal, flygplats, tågresa, kafé, soffhörna, frisören, cafébord, hotellrum med tråkiga tevekanaler – alla platser fungerar.
Boken kan man nu och fram till den 15 februari köpa för ett vrakpris om 145 kronor på Adlibris via den här länken
http://www.adlibris.com/se/promotion.aspx?page=janse
januari 22, 2010
Jag har bara varit i Peru en gång och det var alldeles för kort. Jag tror vi stannade mindre än 48 timmar i Lima och jag kunde nästan lika gärna ha varit i Göteborg eller Paris – jag såg sorgligt lite av staden. Det var marsch pannkaka från flygplatsen genom avspärrade öde gator till hotellet där vi hade våra briefingar till ljudet av två stackars ylande delfiner i en bassäng bredvid matsalen (jag vill mest gråta när jag tänker på just det inslaget), sedan jagade jag runt den lokala motsvarigheten till Galne Gunnar efter något att ha på mig då mitt bagage inte kommit med planet och jag insåg att jag inte kunde gå på toppmöte med Merkel i gympaskor och mysbyxor (nästan). Dagen därpå toppmöte i ett stängt museum, där jag bara hade tillträde till delegationsrummet i källaren en stor del av dagen. Jaja. Man lär sig.
Men ett minne har dröjt sig kvar, en plats. Kvällen innan avresa blev jag tagen på middag till La Rosa Náutica, en helt underbar restaurang som ligger ute i havet, längst ut på en pir. Det var magiskt. Det blåste rejält den kvällen, men det var en ljummen vind och doften av hav var oförglömlig där jag stretade ut på pieren i mörkret, ackompanjerad bara av vågorna som rev. Det är lustigt men jag tänker ofta på det stället. Så har du två timmar i Lima en kväll för en drink eller en middag är detta mitt tips – utan att ha sett något annat där kan jag nästan slå vad om att det här är så bra det blir. Riktigt, riktigt bra.
Adress: La Rosa Náutica, pier 4 of the Lima Beach Circuit
januari 1, 2010
Eureka! När man har tröttnat på att susa ned för backarna i rånarhuva i den istid som sänkt sig över landet i allmänhet och över Funäsdalen med omnejd i synnerhet så M-Å-S-T-E man bara besöka Villan 1951, ett otroligt rart ställe där de serverar gudabenådat kaffe och man måste ta av sig pjäxorna och istället får glida runt i lånade frottétofflor. Dessutom är stället helt befriat från furu – bara en sådan sak….
Adress: Rörosvägen 10, Funäsdalen
december 30, 2009
Jag vet att jag inte håller mig till ämnet men istället för ett smultronställe höjer jag ett varningens finger för Hilton Hotel i Strasbourg – etta på min skitlista just nu. Det är ett fult, dyrt hotell med arrogant personal och dålig service som tar extra betalt för den service den näppeligen tillhandahåller. Inga förmildrande omständigheter lyckades jag upptäcka under de timmar jag tillbringade där (tyvärr långt över två) och när det ÄNTLIGEN var dags att lämna var det lite hotel Californa över det hela, jag trodde aldrig att jag skulle komma därifrån, bara att checka ut tog säkert 20 minuter och 200 euro för mycket drog de också – och sen tog det 15 minuter till att få tillbaka dem… Och nu, nu har de börjat spamma min inkorg också.
Håll er borta därifrån vettja! Det finns så fantastiskt många andra trevliga ställen världen över….
Adressen att gå stora omvägar runt: 1, avenue Herrenschmidt, Strasbourg, Frankrike
december 25, 2009
Det här är ett café som ser ut som ett italienskt café ska göra och kaffet smakar så där gudomligt som italienskt kaffe gärna gör. Det är old school vad gäller inredning och bordsservering och små sockriga bakverk. Smack mitt vid torget i Trieste ligger det också – lättare att hitta blir det inte.
Adress: Piazza Unità d’Italia 7, Trieste
december 24, 2009
Två timmar är precis lagom för ett musei-besök – i alla fall är jag för otränad för längre utflykter i konstvärlden. (Hade jag bara lite mer tid skulle jag gärna träna så att jag orkade längre pass, men nu har jag inte det: jag har exakt 24 h per dygn och för mig som för alla alla andra jag känner räcker de inte riktigt till för alla ambitionshöjningar man drömmer om). Men två timmar är inte fy skam. Och två timmar för konst i Peking, då kan/bör/ska man styra taxin mot Dashanzi – Factory 798. Stället är precis som namnet antyder en gammal fabrik – eller i alla fall är den gamla militärfabriken 798 en del av det stora komplexet som är dagens Factory 798. Det är massor med byggnader, en del små med något eller några gallerier, andra enorma fabrikslokaler – det är oansenliga tegelbyggnader och hangarstora Bauhausinspirerade lokaler om vart annat. När fabriken stängdes och tömdes flyttade först Pekings konstakademi dit. Ordet spred sig och plötsligt hade Peking fått ett eget kollo för gallerister och konstnärer. Här finns nu gallerier, studios, bokhandlar, caféer och restauranger.
Vad som slog mig när jag vankade runt här var att det här måtte vara antitesen till kulturrevolutionen anno 1966 – någon ny kultur för det socialistiska samhället var i alla fall inte vad jag tyckte mig se. Men en kulturrevolution var det ändå – det är något särskilt att vara i Peking och se nydanande konst istället för Maokepsar, känslan är långt mer New York än Fjärran Östern. Att de verkliga konstkonnesörerna rynkar på näsan och tycker att stället med åren har gentrifierats och lattefierats och den verkligt banbrytande konsten har flyttat någon annanstans bryr jag mig inte om. Jag gillar ju latte. Och jag har inte hunnit besöka någon annanstans för att se om det är mycket vassare.
Adress: Beijing 798 Art Zone, Chaoyang-distriktet Bejing
december 23, 2009
Nu när hela landet ligger inbäddat i snö så kan man ju inte låta bli att längta efter lite skidåkning – att jag inte är någon hejare på skidor (än) gör inte längtan mindre – istället för att sitta inspärrad i ett nålfiltstapetserat konferensrum eller hetsa runt i affärer på jakt efter saker ingen riktigt behöver eller svara på dagens 456:e mejl. Och då när jag tänker skidåkning och fjäll tänker jag också på Åre Bageri, en toppenplats när man ska läka sina benbrott eller bara tillbringa en timme eller två över gott kaffe, en morgontidning och en kanelbulle. Om man inte vill läsa kan man istället tjuvlyssna på vad alla runtomkring har att säga, här finns ett särskilt typ av klientel, det är som Åres svar på Stureplansstekarna; coola, hippa människor som är tvärsäkrast på att just deras livsstil är den enda rätta. Och jag skulle hundra gånger hellre vara i deras svettiga merinoullsställ och fjällrävenmössa än i rosa skjorta och backslick…
Adress: Årevägen 55, Åre
