Det är en helt magiskt upplevelse att simma utomhus när det är – 18°C i luften. Jag har klämt in en yllemössa under den obligatoriska badmössan. Varje gång jag sticker upp armen för att ta ett crawltag knottrar sig huden och jag drar snabbt ned den igen. Tempraturväxlingarna ger en märklig känsla.

Ångan från det uppvärmda vattnet ligger som ett lock över den gigantiska bassängen. Den är så tjock att jag tvingas simma lite långsammare för att inte krocka med någon av bassängens av alla tanter. Jag spanar efter dem under vattnet, där de är lättare att se, och jag väjer än hit, än dit. Tanken att någon ska väja för mig har jag för länge sedan gett upp, det här är Moskva och Magdalena Ribbings böcker finns inte utgivna på ryska. Eller, om de gör det så läses de inte av en större krets.

Runt bassängen patrullerar badvakterna i jättejackor och vajande pälsmössor. De spanar ut över ångtäcket och de många färgglada badmössorna med uttråkad min.

När jag är klar tar jag simslussen. Det är en liten ränna som leder från bassängen till byggnaden bredvid. Väl framme vid väggen dyker jag under till andra sidan, och så befinner jag mig inomhus, i det uppvärmda duschrummet.

Tjaka simbassäng, Moskva. På andra sidan korsningen från metro Park Kultury.