120 minutes

Jag vet att jag inte håller mig till ämnet men istället för ett smultronställe höjer jag ett varningens finger för Hilton Hotel i Strasbourg – etta på min skitlista just nu. Det är ett fult, dyrt hotell med arrogant personal och dålig service som tar extra betalt för den service den näppeligen tillhandahåller. Inga förmildrande omständigheter lyckades jag upptäcka under de timmar jag tillbringade där (tyvärr långt över två) och när det ÄNTLIGEN var dags att lämna var det lite hotel Californa över det hela, jag trodde aldrig att jag skulle komma därifrån, bara att checka ut tog säkert 20 minuter och 200 euro för mycket drog de också – och sen tog det 15 minuter till att få tillbaka dem… Och nu, nu har de börjat spamma min inkorg också.

Håll er borta därifrån vettja! Det finns så fantastiskt många andra trevliga ställen världen över….

Adressen att gå stora omvägar runt: 1, avenue Herrenschmidt, Strasbourg, Frankrike

Det här är ett café som ser ut som ett italienskt café ska göra och kaffet smakar så där gudomligt som italienskt kaffe gärna gör. Det är old school vad gäller inredning och bordsservering och små sockriga bakverk. Smack mitt vid torget i Trieste ligger det också – lättare att hitta blir det inte.

Adress: Piazza Unità d’Italia 7, Trieste

Två timmar är precis lagom för ett musei-besök – i alla fall är jag för otränad för längre utflykter i konstvärlden. (Hade jag bara lite mer tid skulle jag gärna träna  så att jag orkade längre pass, men nu har jag inte det: jag har exakt 24 h per dygn och för mig som för alla alla andra jag känner räcker de inte riktigt till för alla ambitionshöjningar man drömmer om). Men två timmar är inte fy skam. Och två timmar för konst i Peking, då kan/bör/ska man styra taxin mot Dashanzi – Factory 798. Stället är precis som namnet antyder en gammal fabrik – eller i alla fall är den gamla militärfabriken 798 en del av det stora komplexet som är dagens Factory 798. Det är massor med byggnader, en del små med något eller några gallerier, andra enorma fabrikslokaler – det är oansenliga tegelbyggnader och hangarstora Bauhausinspirerade lokaler om vart annat. När fabriken stängdes och tömdes flyttade först Pekings konstakademi dit. Ordet spred sig och plötsligt hade Peking fått ett eget kollo för gallerister och konstnärer. Här finns nu gallerier, studios, bokhandlar, caféer och restauranger.

Vad som slog mig när jag vankade runt här var att det här måtte vara antitesen till kulturrevolutionen anno 1966 – någon ny kultur för det socialistiska samhället var i alla fall inte vad jag tyckte mig se.  Men en kulturrevolution var det ändå – det är något särskilt att vara i Peking och se nydanande konst istället för Maokepsar, känslan är långt mer New York än Fjärran Östern.  Att de verkliga konstkonnesörerna rynkar på näsan och tycker att stället med åren har gentrifierats och lattefierats och den verkligt banbrytande konsten har flyttat någon annanstans bryr jag mig inte om. Jag gillar ju latte. Och jag har inte hunnit besöka någon annanstans för att se om det är mycket vassare.

Adress: Beijing 798 Art Zone, Chaoyang-distriktet Bejing

Nu när hela landet ligger inbäddat i snö så kan man ju inte låta bli att längta efter lite skidåkning – att jag inte är någon hejare på skidor (än) gör inte längtan mindre – istället för att sitta inspärrad i ett nålfiltstapetserat konferensrum eller hetsa runt i affärer på jakt efter saker ingen riktigt behöver eller svara på dagens 456:e mejl. Och då när jag tänker skidåkning och fjäll tänker jag också på Åre Bageri, en toppenplats när man ska läka sina benbrott eller bara tillbringa en timme eller två över gott kaffe, en morgontidning och en kanelbulle. Om man inte vill läsa kan man istället tjuvlyssna på vad alla runtomkring har att säga, här finns ett särskilt typ av klientel, det är som Åres svar på Stureplansstekarna; coola, hippa människor som är tvärsäkrast på att just deras livsstil är den enda rätta. Och jag skulle hundra gånger hellre vara i deras svettiga merinoullsställ och fjällrävenmössa än i rosa skjorta och backslick…

Adress: Årevägen 55, Åre

Idag var jag och åt lunch på Pastis i Gamla stan i Stockholm och då kom jag att tänka på Pastis i Meatpacking district i New York, som är en riktig favorit. Där har jag ätit de bästa moules frites någonsin – långt bättre än några jag har blivit serverade i Belgien. Men även om maten är bra är det inte det främsta skälet att gå dit utan det är för att det är ett så otroligt sjysst newyorkhängställe med lite lagom fransk ambiance. Vitkaklade väggar, en välfylld bar, högljutt, fullt och smack mitt i den där typen av kvarter som gör att man känner sig ganska mycket coolare än man är…

Adress: 9 Avenue, i korsningen Little West 12th Street.

(Och – ska jag väl tillägga – Pastis i Gamla stan var helt ok.)