Adas kaffestuga

Om ni får två timmar över i Östhammar så kan jag tipsa om att det tar mindre än tjugo minuter att åka till supertrevliga Öregrund. Insisterar ni ändå på att stanna så är Adas kaffestuga stället att hänga på – det är knasigt och originellt och trevligt. Förutom gott kaffe och massor med bakelser  så har de fantastiskt goda tunnbrödrullar med hemstampad potatismos, och på sommaren kan härligheten intas i en lummig trädgård inne på gården. Adas kaffestuga är kort och gott Östhammars förmildrande omständighet och värt ett besök.

Adress; Jaja, så stort är inte Östhammar, ni hittar den säkert ett stenkast från det anskrämliga kommunhuset.

 

Balmoral Plaza, Montevideo

Montevideo är i en stad som tycks ha frusit under Liz Talor och Burt Reynolds storhetstid. (Förutom att det då alls inte är kallt.) På gatorna rullar gles trafik, bilarna är gamla, latte är ett okänt begrepp, globaliseringen vill inte riktigt göra sig påmind.

I hjärtat av den ickepulserande ickestorstaden – vid ett stilla torg – ligger hotel Balmoral Plaza. Åh vilken lycka. Skinnmöblerna, inredningen, kaklet, caféets skumma belysning, personalens stärkta skjortor – allt måtte vara från 60-talet. En riktigt tidsficka. Det är så väl genomfört, så konsekvent och så intakt att det känns som ett sjukt påkostat designhotell från 2000-talet som velat återskapa den rätta 60-talskänslan – möjligvis med lite för mycket tyskt 80-tal över sängöverkasten.

Har du en timme eller två, sätt dig i fiket i lobbyn och njut i tidsmaskinen.

 

Cooco’s Den & Café

Jag begriper att det inte är så sannolikt att någon hamnar i Lahore med lite oplanerad tid att slå ihjäl, men ändå. Omutifallatt. Då är stället att gå till ”Cooco’s Den and Café”. Bäst gör sig stället på kvällen, och namnet till trots är det en restaurang snarare än ett café. Kaffet är direkt motbjudande och alltså ungefär som på andra ställen i landet. Men det gör inget. Vyn över Badshahimoskéen från något av de trånga borden på våningen högst upp, atmosfären, folkmyllret, leendena och  den varma luften gör mig villig att förlåta allt. Och den pakistanska maten som serveras är riktigt god.

Roshnai Gate, Fort Road, Old Town, Lahore

 

Spuntino – kaffe för dagdrivare

Spuntino är det ideala hålet i väggen för den kaffesugna. Lugnt, trendigt och personligt sin minimalistiska hållning till trots. De snålt tilltagna öppettiderna gör det olämpligt för andra än dagdrivare – de speglar samma karga petighet som fiket i övrigt-  öppet endast dagtid tisdag till lördag. Kaffet är riktigt, riktigt bra – här serveras Passalacqua, himmelskt gott och hårdvaluta i Lavazzaland.

Spuntino, Erstagatan 9, Stockholm – titta noga så ligger det faktiskt där.

 

Royale Café vs. Vertigo

I Lissabon finns det så många trevliga caféer att det är svårt att välja. Men less is more. Mina favoriter inskränker sig till två – den ena är Royale Café, den andra är Vertigo. Båda är coola, snygga, smarta och trevliga. Medan Royale Café representerar den minimalistiska, avskalade skolan (om än i en ganska originell, helt svart-vit tolkning) är Vertigo som hämtad ur en kubansk 30-talsfilm. Båda fungerar som bar o resturang längre framåt kvällen – och då gäller att komma ihåg att den portugisiska kvällen infaller i alla fall fyra timmar efter den svenska.

Royale Café, Lg. Raphale Bordallo Pinheiro 29, Chiado, LissabonVertigo Café, Travessa do Carmo 4, Chiado, Lissabon

 

IndoChine

Om man inte vill gå till Raffles Hotell och dricka Singapore Sling (vilket faktiskt inte alls är så dumt) så kan man gå till IndoChine och dricka något annat. Nedsjunken i någon av stolarna och med stadens glitter i mörkret på andra sidan vattnet trivdes jag så bra att jag för ett ögonblick fantiserade om att förlägga nästa semester just i den stolen. IndoChine, Waterfront 1 Empress Place, Singapore