Svettyoga

Två timmar över i den kungliga huvudstaden och sugen på en upplevelse utöver det vanliga, ja då kan jag rekommendera ett pass bikram yoga. Det är sjukt varmt och man får inte gå ut och man svettas som en hund (eller nä, inte för de svettas ju bara mellan trampdynorna och med tungan) men ni fattar grejen, man svettas som en… en… man svettas otroligt mycket. Passet är 90 minuter långt, ha så lite som möjligt på dig, kom minst tio minuter innan för att bara ligga på mattan och vänja dig vid värmeböjan. Och så behöver du förbereda dig: drick mycket mycket innan (och då menar jag inte alkohol).

Jag har provat rysk militäryoga (typ), ashtanga yoga på hard core vis, ashtanga yoga light, SATS yoga, tramsig Nikeyoga på SATS (den ni, aldrig mer!) men det här var överlägset och en klass för sig. Nu, efter mitt första pass, känner jag mig mjukare än någonsin och fem centimeter längre och som om jag har sluppit undan säkert fem naprapatbesök. Rosiga kinder kom på köpet.

Dessutom var stället topp: inga mantran, ingen rökelse eller flum eller trams, bara ett lyxigt, påkostat ställe med ett litet men inte störande stänk av Spiti-inredning. Resultatet var långt mer dämpat japanskt onsen än turiststånd i Goa.

Adress: Gotlandsgatan 53, Södermalm, Stockholm. Läs lite på nätet innan och – enjoy!

 

Indigo

När jag ändå är inne på trevliga, trånga barer i Stockholm så kan jag inte låta bli att också nämna en annan favorit – Indigo. Fast Indigos popularitet är dess största tillkortakommande för här kan det bli så sjukt trångt sent framåt kvällen så att man närmast befinner sig fastkilad utan möjlighet att ens kunna flytta glaset till munnen, än mindre att brotta sig fram till barnen.

Ett plus för det knasiga tapeterna – alla år de har på nacken till trots är de skitsnygga.

Adress: Götgatan 19, Stockholm

 

 

Påfågeltronen och skyffelvis med ädelstenar

En del Ali Baba och en del Tintinfeel: Inget skattkammarbesök har gjort ett sådant intryck på mig som det jag gjorde för flera år sedan på Treasury of National Jewels i Teheran, inhyst i iranska nationalbanken bakom den tjockaste valvdörr jag någonsin sett. Överhängda kröningskronor i tolvkilosklassen, världens största rosa diamant (jättestor!), en jordglob gjord av 35 kilo guld och över 51 000 ädelstenar (Iran och Storbritannien är gjorda av diamanter), bruksföremål, tiaror, fantastiska smycken, vräkiga smycken, dyra smycken… Sedan finns alla montrar där man bara skyfflat in högar med stenar – smaragder, rubiner, diamanter.

Det är också här shahernas olika troner finns, och bland dem Påfågeltronen, som är försedd med ett släp av juveler som påminner om en påfågelstjärt. Tronen var ett byte som den persiske härskaren Nadir Shah hämtade från Delhi när Persien erövrade staden 1739 (när han också knyckte med sig den stora rosa diamanten).

Det enda som är snålt här är öppettiderna – skattkammaren är endast öppen 14-1630 lördag till tisdag. I övrigt var överflödet så barockt att jag var tvungen att sätta mig och vila lite efteråt, helt matt.

Adress: Iranska centralbanken, Treasury of National Jewels, Ferdowsi Avenyn. Tehran,  Iran

 

Dapur babah, Jakarta

I måndags var jag i Jakarta ett dygn. Och vips! Klockan var fyra på eftermiddagen, vi hade ett litet hål i programmet och var våldsamt hungriga. Av en kollega på ambassaden fick vi tipset om ett vattenhål i centrala Jakarta som kunde servera oss en sen, efterlängtad lunch. Vi begav oss till Dapur Babah. Restaurangen (med en stor bardel) är belägen i ett av de få överlevande husen från tidigt 1900-tal i de gamla kinesiska kvarteren.  Babah betyder ungefär fusion, och menyn har gott och blandat från Asien, med tyngdpunkt på kinesiskt och indonesiskt kök. Stället är en minimalism-fredad zon med en fusion också av stilar och prylar.  Här finns statyer på alla möjliga gudar från olika religioner, (bland annat köksguden som bringar tur med matlagningen). I skåp, hyllor och på krokar pryder gamla köksredskap, porslin, tekannor, träsniderier och tyger restaurangen, och vår servitris tog mig gladeligen på guidad visning bland härligheten. Det är varmt, ombonat, färgsprakande, originellt och en smula överlastat.  Det finns en liten gård om man vill sitta ute i värmen och i rummet med den enorma baren får man därtill röka. Sug på den ni… .

Maten var god, servisen trevlig, och jag skulle gärna åka tillbaka.

Adress: Jalan Veteran 1/18, Jakarta Pusat, telefon 62 21 7060 2256 (på helgkvällar är det säkrast att boka bord)

 

Loppis när den är som bäst

Izmajlovskij park är namnet på en park (surprise!), en tunnelbanestation och kanske (ganska säkert) världens bästa loppis, öppet dagtid på lördagar och söndagar och beläget i det tredje Rom. (Moskva alltså) Det ligger nästan längst ut på tunnelbanelinjen norröst, den (marin)blå linjen. Om man åker just tunnelbana dit och undviker den ohyggligt tröga plåtsörja av bilar som kloggar Moskvas en gång så överdimensionerade boulevarder så går det  snabbt att komma dit även om det är en bit.

Väl framme vid stationen ligger loppisen nästan precis invid. Man får betala några rubel i inträde för att komma in på området, fyllt av kitschiga kiosker och hus i rysk allmogestil (inga stilpoäng). Försök – om möjligt -  att undvika att titta på den där stackars hjärtskärande brunbjörnen vid entrén, den som har ett kargt träd och ett vedervärdigt liv som den trampar runt i med aggressiva, små steg, tjudrad med en för kort kedja.

Återstår att döva det hela med konsumtion…

Izmajlovskilj har nästan allt. Kaukasiska mattor, centralasiatiska keramikfat, cd-skivor, dvd-filmer, gamla kameror och instrument, matrosjkor, krimskrams, Stalinbyster, pälsmössor, ryska klassiker i slitna band, planscher, hötorgskonst. Alles.

Bland mina käraste fynd finns en röd rymdlampa, en sovjetisk bakelitlampa och två par fantastiskt fina manschettknappar inköpta för en spottstyver. Att pruta är ett måste.

Adress: Metro Izmajlovskij park i nordöstra Moskva, följ sedan folkströmmen.

 

Restaurant Malte

Restaurant Malte är den andra listettan över toktrevliga middagsställen i Bryssel (tillsammans med La Meilleiure Jeunesse, se nedan) som har lyckats få till allt från mat att dagdrömma om till ambiance och service. Bara att gå dit så förklarar sig resten av sig själv.

Adress: Rue Berckmans 30,  Saint-Gilles, Bryssel

 

Museum of Islamic Art, Doha

Två timmar att slå ihjäl i Doha? Plättlätt! Styr kosan mot den nyöppnade Museum of Islamic Art som satt Doha på en ganska tom gulfisk konstkarta. Ett vackert läge, en cool byggnad, fantastiska samlingar. Här har man bara brytt sig om att köpa in det bästa: Istället för 400 skärvor från tusenåriga lerkrukor har man en intakt tusenårig lerkruka. Det skämtar man inte bort. Och varje föremål är utställt som den skatt det är, inte nedvräkt i överfulla dammiga montrar med en blinkande lysrör ovanför. Det är så snyggt gjort att man får gåshud. Det här är ett Gulfens eget Le Louvre.

Adress: La Corniche, Doha, Qatar. Stängt tisdagar.

 

Middag i Bryssel

Det finns några riktigt riktigt fantastiska ställen i Bryssel – det tål att tänkas när man försöker ringa efter en taxi eller betala med kreditkort och stilla undrar om man har hamnat i ett u-land… Ett av dessa verkliga smultronställen är La Meilleure Jeunesse – en underbar restaurang. God mat, trevlig och personlig service, oslagbar atmosfär och en inredning som (i alla fall bitvis) leder tankarna till ett vardagdagsrum snarare än en restaurang. Om än ett vardagsrum med en ganska tilltagen bar.

Efter en middag här har jag förträngt de sunkiga nålfiltsmattorna inne i Rådssekretariatets byggnad Justus Lipsius. Allt är förlåtet.

Adress: 58, rue de l’Aurore, Bryssel. Boka bord på +32 2 640 23 94

 

Helgmys i Stockholm

Det finns så många sätt att slå ihjäl två timmar i Stockholm, men om man är fikasugen och man vill vara ifred och vädret suger (som idag) då rekommenderar jag ett besök till Hållplatsens Tidningar och Tobak. På några få kvadratmeter har man där lyckats klämma in ett enastående imponerande urval av tidningar och tidsskrifter – inte bara de 15 inredningstidningarna som är standard på ICA. Här finns utländsk dagspress, mina favorittidskrifter Filter och Monocle och massor av specialtidskrifter (en del så smala så att man undrar när de ska dö av anorexi). Där kan man bunkra med massor med läsning och glossiga bilder eller svårt kulturellt grovkorniga dito, och sedan gå  vidare till något café och läsa medan regnet smattrar mot fönstret och söndagen minut för minut obarmhärtigt närmar sig måndag.

Hållplatsens tidningar och tobak, Folkungagatan 112

 

Bland molnen i Moskva (nästan)

Inte så långt ifrån Gagarinstatyn på Gagarintorget längs Leningradskij prospekt i Moskva ligger ryska vetenskapsakademin. Den byggnaden missar man inte. Det är ett stort, hiskeligt vitt höghus med ett överbygge av guldfärgad, tillknycklad metall. Om man bara lyckas hitta avfarten ned till akademin kan man här ta hissen från sovjetiskt 70-tal (omgivningen, byggnaden, gården, foajén, vakten, dammet, ödsligheten) rätt in i det nya, uppgraderade Ryssland 2.0 med Versace-klädda vasstråsmala ryskor 22 våningar upp. Menyn är internationell, drinkarna starka och goda, inredningen trendig så där på 2000-talsvis och servicen riktigt hygglig. Och utsikten över Moskva är fantastisk, man får gå ut balkongen och spankulera runt så mycket man vill, peka och ta kort. Jag är svag för Moskva, och jag är särskilt svag för skybarer, så är det. Och den här är jättefin, den återvänder jag gärna till.

Gagarinmonumentet är förresten inte heller så dumt. Inget att hänga runt kring i två timmar men väl att nicka åt när man nu ändå passerar förbi. Gagarin väcker ungefär samma känslor som hundvalpar hos mig, det finns något så hjälplöst över bilderna av honom iförd rymddräkt med olycklig blick, på väg att slungas ut världsrymden.

Leninskij Prospekt 32 A, 22 våningen