Pastis

Idag var jag och åt lunch på Pastis i Gamla stan i Stockholm och då kom jag att tänka på Pastis i Meatpacking district i New York, som är en riktig favorit. Där har jag ätit de bästa moules frites någonsin – långt bättre än några jag har blivit serverade i Belgien. Men även om maten är bra är det inte det främsta skälet att gå dit utan det är för att det är ett så otroligt sjysst newyorkhängställe med lite lagom fransk ambiance. Vitkaklade väggar, en välfylld bar, högljutt, fullt och smack mitt i den där typen av kvarter som gör att man känner sig ganska mycket coolare än man är…

Adress: 9 Avenue, i korsningen Little West 12th Street.

(Och – ska jag väl tillägga – Pastis i Gamla stan var helt ok.)

 

Svettyoga

Två timmar över i den kungliga huvudstaden och sugen på en upplevelse utöver det vanliga, ja då kan jag rekommendera ett pass bikram yoga. Det är sjukt varmt och man får inte gå ut och man svettas som en hund (eller nä, inte för de svettas ju bara mellan trampdynorna och med tungan) men ni fattar grejen, man svettas som en… en… man svettas otroligt mycket. Passet är 90 minuter långt, ha så lite som möjligt på dig, kom minst tio minuter innan för att bara ligga på mattan och vänja dig vid värmeböjan. Och så behöver du förbereda dig: drick mycket mycket innan (och då menar jag inte alkohol).

Jag har provat rysk militäryoga (typ), ashtanga yoga på hard core vis, ashtanga yoga light, SATS yoga, tramsig Nikeyoga på SATS (den ni, aldrig mer!) men det här var överlägset och en klass för sig. Nu, efter mitt första pass, känner jag mig mjukare än någonsin och fem centimeter längre och som om jag har sluppit undan säkert fem naprapatbesök. Rosiga kinder kom på köpet.

Dessutom var stället topp: inga mantran, ingen rökelse eller flum eller trams, bara ett lyxigt, påkostat ställe med ett litet men inte störande stänk av Spiti-inredning. Resultatet var långt mer dämpat japanskt onsen än turiststånd i Goa.

Adress: Gotlandsgatan 53, Södermalm, Stockholm. Läs lite på nätet innan och – enjoy!

 

Indigo

När jag ändå är inne på trevliga, trånga barer i Stockholm så kan jag inte låta bli att också nämna en annan favorit – Indigo. Fast Indigos popularitet är dess största tillkortakommande för här kan det bli så sjukt trångt sent framåt kvällen så att man närmast befinner sig fastkilad utan möjlighet att ens kunna flytta glaset till munnen, än mindre att brotta sig fram till barnen.

Ett plus för det knasiga tapeterna – alla år de har på nacken till trots är de skitsnygga.

Adress: Götgatan 19, Stockholm

 

 

Loppis när den är som bäst

Izmajlovskij park är namnet på en park (surprise!), en tunnelbanestation och kanske (ganska säkert) världens bästa loppis, öppet dagtid på lördagar och söndagar och beläget i det tredje Rom. (Moskva alltså) Det ligger nästan längst ut på tunnelbanelinjen norröst, den (marin)blå linjen. Om man åker just tunnelbana dit och undviker den ohyggligt tröga plåtsörja av bilar som kloggar Moskvas en gång så överdimensionerade boulevarder så går det  snabbt att komma dit även om det är en bit.

Väl framme vid stationen ligger loppisen nästan precis invid. Man får betala några rubel i inträde för att komma in på området, fyllt av kitschiga kiosker och hus i rysk allmogestil (inga stilpoäng). Försök – om möjligt -  att undvika att titta på den där stackars hjärtskärande brunbjörnen vid entrén, den som har ett kargt träd och ett vedervärdigt liv som den trampar runt i med aggressiva, små steg, tjudrad med en för kort kedja.

Återstår att döva det hela med konsumtion…

Izmajlovskilj har nästan allt. Kaukasiska mattor, centralasiatiska keramikfat, cd-skivor, dvd-filmer, gamla kameror och instrument, matrosjkor, krimskrams, Stalinbyster, pälsmössor, ryska klassiker i slitna band, planscher, hötorgskonst. Alles.

Bland mina käraste fynd finns en röd rymdlampa, en sovjetisk bakelitlampa och två par fantastiskt fina manschettknappar inköpta för en spottstyver. Att pruta är ett måste.

Adress: Metro Izmajlovskij park i nordöstra Moskva, följ sedan folkströmmen.

 

Restaurant Malte

Restaurant Malte är den andra listettan över toktrevliga middagsställen i Bryssel (tillsammans med La Meilleiure Jeunesse, se nedan) som har lyckats få till allt från mat att dagdrömma om till ambiance och service. Bara att gå dit så förklarar sig resten av sig själv.

Adress: Rue Berckmans 30,  Saint-Gilles, Bryssel

 

Döingar i Moskva, I

Jag har sett den döde Lenin säkert tjugo gånger. Under de år jag bodde i Moskva hade jag för vana att ta alla mina gäster till Leninmausoleet, för bisarrare plats finns knappast i hela Moskva, möjligtvis inte på hela den euroasiatiska landmassan. Lenin är liten och blek och precis så oimponerande man kan vänta sig, och när man defilerat förbi så får man också gå förbi gravarna utanför mausoleet och längs Kremlmuren, där ett urval av Sovjetunionens alla släckta stjärnor begravts. Bra att veta: Man får i regel köa en stund. Öppettiderna är begränsade till förmiddagarna några dagar i veckan. Man får inte ta med kamera, telefon, handväska eller något annat för den delen. Man får inte prata eller tugga tuggummi. Man får inte ha cykelbyxor (om nu någon skulle komma på det). Man får inte gå i klunga, stanna, peka, skratta eller försöka gena förbi något moment på den tänkta routen. Ja, you get the picture.

Adress: På Röda torget, svårt att missa – det är den pyramidformade byggnaden av röd granit och svart labradorit invid Kremlmuren.

 

Middag i Bryssel

Det finns några riktigt riktigt fantastiska ställen i Bryssel – det tål att tänkas när man försöker ringa efter en taxi eller betala med kreditkort och stilla undrar om man har hamnat i ett u-land… Ett av dessa verkliga smultronställen är La Meilleure Jeunesse – en underbar restaurang. God mat, trevlig och personlig service, oslagbar atmosfär och en inredning som (i alla fall bitvis) leder tankarna till ett vardagdagsrum snarare än en restaurang. Om än ett vardagsrum med en ganska tilltagen bar.

Efter en middag här har jag förträngt de sunkiga nålfiltsmattorna inne i Rådssekretariatets byggnad Justus Lipsius. Allt är förlåtet.

Adress: 58, rue de l’Aurore, Bryssel. Boka bord på +32 2 640 23 94

 

Helgmys i Stockholm

Det finns så många sätt att slå ihjäl två timmar i Stockholm, men om man är fikasugen och man vill vara ifred och vädret suger (som idag) då rekommenderar jag ett besök till Hållplatsens Tidningar och Tobak. På några få kvadratmeter har man där lyckats klämma in ett enastående imponerande urval av tidningar och tidsskrifter – inte bara de 15 inredningstidningarna som är standard på ICA. Här finns utländsk dagspress, mina favorittidskrifter Filter och Monocle och massor av specialtidskrifter (en del så smala så att man undrar när de ska dö av anorexi). Där kan man bunkra med massor med läsning och glossiga bilder eller svårt kulturellt grovkorniga dito, och sedan gå  vidare till något café och läsa medan regnet smattrar mot fönstret och söndagen minut för minut obarmhärtigt närmar sig måndag.

Hållplatsens tidningar och tobak, Folkungagatan 112

 

Bland molnen i Moskva (nästan)

Inte så långt ifrån Gagarinstatyn på Gagarintorget längs Leningradskij prospekt i Moskva ligger ryska vetenskapsakademin. Den byggnaden missar man inte. Det är ett stort, hiskeligt vitt höghus med ett överbygge av guldfärgad, tillknycklad metall. Om man bara lyckas hitta avfarten ned till akademin kan man här ta hissen från sovjetiskt 70-tal (omgivningen, byggnaden, gården, foajén, vakten, dammet, ödsligheten) rätt in i det nya, uppgraderade Ryssland 2.0 med Versace-klädda vasstråsmala ryskor 22 våningar upp. Menyn är internationell, drinkarna starka och goda, inredningen trendig så där på 2000-talsvis och servicen riktigt hygglig. Och utsikten över Moskva är fantastisk, man får gå ut balkongen och spankulera runt så mycket man vill, peka och ta kort. Jag är svag för Moskva, och jag är särskilt svag för skybarer, så är det. Och den här är jättefin, den återvänder jag gärna till.

Gagarinmonumentet är förresten inte heller så dumt. Inget att hänga runt kring i två timmar men väl att nicka åt när man nu ändå passerar förbi. Gagarin väcker ungefär samma känslor som hundvalpar hos mig, det finns något så hjälplöst över bilderna av honom iförd rymddräkt med olycklig blick, på väg att slungas ut världsrymden.

Leninskij Prospekt 32 A, 22 våningen

 

New York, New York

FN-högkvarteret i New York är ett måste. Det är inte bara för att jag är onormalt intresserad av politik och en stor FN-kramare, det är verkligen något särskilt att komma dit. Flaggspelet, den snygga modernistiska arkitekturen (Le Corbusier, Oscar Niemeyer och Sven Markelius var några av arkitekterna), atmosfären, postkontoret med egna FN-frimärken, bokhandeln, pastellfärgerna. Mer kosmopolitiskt än så här blir det inte.  Det finns ett Wallenbergminnesmärke tvärs över gatan – en portfölj kvarlämnad på trottoaren – som jag gillar också, värdigt är det och varm i hjärtat gör den mig, tanken på att det finns modiga människor som verkligen gör skillnad. Därtill finns Carl Fredrik Reuterswärds  knutna pistol ”Non Violence”.

Hela området mellan första avenyn, floden, E 42 och E 48.  Portföljen står på refugen i 1 avenyn i höjd med E46/E 47.