Loppis när den är som bäst

Izmajlovskij park är namnet på en park (surprise!), en tunnelbanestation och kanske (ganska säkert) världens bästa loppis, öppet dagtid på lördagar och söndagar och beläget i det tredje Rom. (Moskva alltså) Det ligger nästan längst ut på tunnelbanelinjen norröst, den (marin)blå linjen. Om man åker just tunnelbana dit och undviker den ohyggligt tröga plåtsörja av bilar som kloggar Moskvas en gång så överdimensionerade boulevarder så går det  snabbt att komma dit även om det är en bit.

Väl framme vid stationen ligger loppisen nästan precis invid. Man får betala några rubel i inträde för att komma in på området, fyllt av kitschiga kiosker och hus i rysk allmogestil (inga stilpoäng). Försök – om möjligt -  att undvika att titta på den där stackars hjärtskärande brunbjörnen vid entrén, den som har ett kargt träd och ett vedervärdigt liv som den trampar runt i med aggressiva, små steg, tjudrad med en för kort kedja.

Återstår att döva det hela med konsumtion…

Izmajlovskilj har nästan allt. Kaukasiska mattor, centralasiatiska keramikfat, cd-skivor, dvd-filmer, gamla kameror och instrument, matrosjkor, krimskrams, Stalinbyster, pälsmössor, ryska klassiker i slitna band, planscher, hötorgskonst. Alles.

Bland mina käraste fynd finns en röd rymdlampa, en sovjetisk bakelitlampa och två par fantastiskt fina manschettknappar inköpta för en spottstyver. Att pruta är ett måste.

Adress: Metro Izmajlovskij park i nordöstra Moskva, följ sedan folkströmmen.

 

Döingar i Moskva, I

Jag har sett den döde Lenin säkert tjugo gånger. Under de år jag bodde i Moskva hade jag för vana att ta alla mina gäster till Leninmausoleet, för bisarrare plats finns knappast i hela Moskva, möjligtvis inte på hela den euroasiatiska landmassan. Lenin är liten och blek och precis så oimponerande man kan vänta sig, och när man defilerat förbi så får man också gå förbi gravarna utanför mausoleet och längs Kremlmuren, där ett urval av Sovjetunionens alla släckta stjärnor begravts. Bra att veta: Man får i regel köa en stund. Öppettiderna är begränsade till förmiddagarna några dagar i veckan. Man får inte ta med kamera, telefon, handväska eller något annat för den delen. Man får inte prata eller tugga tuggummi. Man får inte ha cykelbyxor (om nu någon skulle komma på det). Man får inte gå i klunga, stanna, peka, skratta eller försöka gena förbi något moment på den tänkta routen. Ja, you get the picture.

Adress: På Röda torget, svårt att missa – det är den pyramidformade byggnaden av röd granit och svart labradorit invid Kremlmuren.

 

Bland molnen i Moskva (nästan)

Inte så långt ifrån Gagarinstatyn på Gagarintorget längs Leningradskij prospekt i Moskva ligger ryska vetenskapsakademin. Den byggnaden missar man inte. Det är ett stort, hiskeligt vitt höghus med ett överbygge av guldfärgad, tillknycklad metall. Om man bara lyckas hitta avfarten ned till akademin kan man här ta hissen från sovjetiskt 70-tal (omgivningen, byggnaden, gården, foajén, vakten, dammet, ödsligheten) rätt in i det nya, uppgraderade Ryssland 2.0 med Versace-klädda vasstråsmala ryskor 22 våningar upp. Menyn är internationell, drinkarna starka och goda, inredningen trendig så där på 2000-talsvis och servicen riktigt hygglig. Och utsikten över Moskva är fantastisk, man får gå ut balkongen och spankulera runt så mycket man vill, peka och ta kort. Jag är svag för Moskva, och jag är särskilt svag för skybarer, så är det. Och den här är jättefin, den återvänder jag gärna till.

Gagarinmonumentet är förresten inte heller så dumt. Inget att hänga runt kring i två timmar men väl att nicka åt när man nu ändå passerar förbi. Gagarin väcker ungefär samma känslor som hundvalpar hos mig, det finns något så hjälplöst över bilderna av honom iförd rymddräkt med olycklig blick, på väg att slungas ut världsrymden.

Leninskij Prospekt 32 A, 22 våningen