Jag har sett den döde Lenin säkert tjugo gånger. Under de år jag bodde i Moskva hade jag för vana att ta alla mina gäster till Leninmausoleet, för bisarrare plats finns knappast i hela Moskva, möjligtvis inte på hela den euroasiatiska landmassan. Lenin är liten och blek och precis så oimponerande man kan vänta sig, och när man defilerat förbi så får man också gå förbi gravarna utanför mausoleet och längs Kremlmuren, där ett urval av Sovjetunionens alla släckta stjärnor begravts. Bra att veta: Man får i regel köa en stund. Öppettiderna är begränsade till förmiddagarna några dagar i veckan. Man får inte ta med kamera, telefon, handväska eller något annat för den delen. Man får inte prata eller tugga tuggummi. Man får inte ha cykelbyxor (om nu någon skulle komma på det). Man får inte gå i klunga, stanna, peka, skratta eller försöka gena förbi något moment på den tänkta routen. Ja, you get the picture.
Adress: På Röda torget, svårt att missa – det är den pyramidformade byggnaden av röd granit och svart labradorit invid Kremlmuren.
