Idag var jag och åt lunch på Pastis i Gamla stan i Stockholm och då kom jag att tänka på Pastis i Meatpacking district i New York, som är en riktig favorit. Där har jag ätit de bästa moules frites någonsin – långt bättre än några jag har blivit serverade i Belgien. Men även om maten är bra är det inte det främsta skälet att gå dit utan det är för att det är ett så otroligt sjysst newyorkhängställe med lite lagom fransk ambiance. Vitkaklade väggar, en välfylld bar, högljutt, fullt och smack mitt i den där typen av kvarter som gör att man känner sig ganska mycket coolare än man är…

Adress: 9 Avenue, i korsningen Little West 12th Street.

(Och – ska jag väl tillägga – Pastis i Gamla stan var helt ok.)

Två timmar över i den kungliga huvudstaden och sugen på en upplevelse utöver det vanliga, ja då kan jag rekommendera ett pass bikram yoga. Det är sjukt varmt och man får inte gå ut och man svettas som en hund (eller nä, inte för de svettas ju bara mellan trampdynorna och med tungan) men ni fattar grejen, man svettas som en… en… man svettas otroligt mycket. Passet är 90 minuter långt, ha så lite som möjligt på dig, kom minst tio minuter innan för att bara ligga på mattan och vänja dig vid värmeböjan. Och så behöver du förbereda dig: drick mycket mycket innan (och då menar jag inte alkohol).

Jag har provat rysk militäryoga (typ), ashtanga yoga på hard core vis, ashtanga yoga light, SATS yoga, tramsig Nikeyoga på SATS (den ni, aldrig mer!) men det här var överlägset och en klass för sig. Nu, efter mitt första pass, känner jag mig mjukare än någonsin och fem centimeter längre och som om jag har sluppit undan säkert fem naprapatbesök. Rosiga kinder kom på köpet.

Dessutom var stället topp: inga mantran, ingen rökelse eller flum eller trams, bara ett lyxigt, påkostat ställe med ett litet men inte störande stänk av Spiti-inredning. Resultatet var långt mer dämpat japanskt onsen än turiststånd i Goa.

Adress: Gotlandsgatan 53, Södermalm, Stockholm. Läs lite på nätet innan och – enjoy!

När jag ändå är inne på trevliga, trånga barer i Stockholm så kan jag inte låta bli att också nämna en annan favorit – Indigo. Fast Indigos popularitet är dess största tillkortakommande för här kan det bli så sjukt trångt sent framåt kvällen så att man närmast befinner sig fastkilad utan möjlighet att ens kunna flytta glaset till munnen, än mindre att brotta sig fram till barnen.

Ett plus för det knasiga tapeterna – alla år de har på nacken till trots är de skitsnygga.

Adress: Götgatan 19, Stockholm

Le Bar Rouge är allt man behöver en ruggig höstkväll. Det är mysigt, ombonat och snyggt. Klientelet är coolt och drinkarna är söta. Jag har försökt att sätta fingret på vad det är som gör stämningen så skön. Är det belysningen? De varma färgerna? Den långa, generösa bardisken? De många sköna sofforna? Det dämpade sorlet? Möjligtvis är det allt i kombination. Restaurangen en trappa ned är också toppen. Klassno skulle ryssarna säga.

Adress:  Österlånggatan 17, Gamla stan i Stockholm

En del Ali Baba och en del Tintinfeel: Inget skattkammarbesök har gjort ett sådant intryck på mig som det jag gjorde för flera år sedan på Treasury of National Jewels i Teheran, inhyst i iranska nationalbanken bakom den tjockaste valvdörr jag någonsin sett. Överhängda kröningskronor i tolvkilosklassen, världens största rosa diamant (jättestor!), en jordglob gjord av 35 kilo guld och över 51 000 ädelstenar (Iran och Storbritannien är gjorda av diamanter), bruksföremål, tiaror, fantastiska smycken, vräkiga smycken, dyra smycken… Sedan finns alla montrar där man bara skyfflat in högar med stenar – smaragder, rubiner, diamanter.

Det är också här shahernas olika troner finns, och bland dem Påfågeltronen, som är försedd med ett släp av juveler som påminner om en påfågelstjärt. Tronen var ett byte som den persiske härskaren Nadir Shah hämtade från Delhi när Persien erövrade staden 1739 (när han också knyckte med sig den stora rosa diamanten).

Det enda som är snålt här är öppettiderna – skattkammaren är endast öppen 14-1630 lördag till tisdag. I övrigt var överflödet så barockt att jag var tvungen att sätta mig och vila lite efteråt, helt matt.

Adress: Iranska centralbanken, Treasury of National Jewels, Ferdowsi Avenyn. Tehran,  Iran

Det klassiska fiket i Eksjö är Lennarts konditori på Stortorget. I de nedsuttna 70-talsstolarna (som nu närmast är hippa igen) har mången ungdom suttit och rört i en kall kaffekopp och drömt sig bort till en ljusnande framtid och till storstadens puls. Men vilopulsen på Lennarts är alls inte dum en timme eller två.

Adress: Stora torget, Eksjö

I måndags var jag i Jakarta ett dygn. Och vips! Klockan var fyra på eftermiddagen, vi hade ett litet hål i programmet och var våldsamt hungriga. Av en kollega på ambassaden fick vi tipset om ett vattenhål i centrala Jakarta som kunde servera oss en sen, efterlängtad lunch. Vi begav oss till Dapur Babah. Restaurangen (med en stor bardel) är belägen i ett av de få överlevande husen från tidigt 1900-tal i de gamla kinesiska kvarteren.  Babah betyder ungefär fusion, och menyn har gott och blandat från Asien, med tyngdpunkt på kinesiskt och indonesiskt kök. Stället är en minimalism-fredad zon med en fusion också av stilar och prylar.  Här finns statyer på alla möjliga gudar från olika religioner, (bland annat köksguden som bringar tur med matlagningen). I skåp, hyllor och på krokar pryder gamla köksredskap, porslin, tekannor, träsniderier och tyger restaurangen, och vår servitris tog mig gladeligen på guidad visning bland härligheten. Det är varmt, ombonat, färgsprakande, originellt och en smula överlastat.  Det finns en liten gård om man vill sitta ute i värmen och i rummet med den enorma baren får man därtill röka. Sug på den ni… .

Maten var god, servisen trevlig, och jag skulle gärna åka tillbaka.

Adress: Jalan Veteran 1/18, Jakarta Pusat, telefon 62 21 7060 2256 (på helgkvällar är det säkrast att boka bord)

I Hanoi finns ett fantastiskt hotell, Sofitel Metropole. Att komma dit är som att träda in i en annan värld, en svunnen tid, eller snarare hur man föredrar att minnas vad som mest är en plågsamt kapitel av modern europeisk historia. Det här är kolonialtid när det är som bäst – som ett inredningskoncept, inte ett politiskt dito. Allt på Metropole diffunderar smak och stil. Den perfekta vita rappningen, den vaxade och dammfria Rolls-Roycen utanför, de patinerade Louis Vuitton-accessoarerna i lobbyn, personalens stärkta jackor, de fluffiga kuddarna, de vackra mattorna. Det är snyggt och lyxigt, det är det närmaste perfekt jag har kommit i hotellvärlden.

En drink eller en bit mat vid den pyttelilla poolen på innegården är den perfekta avslutningen på dagen, en frukost är den perfekta början på dagen, ja, en andningspaus på Metropole gör sig de flesta tider på dygnet. Själv tror jag att jag med lätthet kunna tillbringa en hel vecka utan att alls lämna stället. (Eventuella sponsorer för ett sådant experiment är för övrigt välkomna att höra av sig.)

Jag besökte förresten häromdagen Delhis motsvarighet av kolonialtidsfickehotell, the Imperial. Det stället går inte av för hackor – det är stort och svulstigt och snyggt. Men Imperial saknar Metropoles intimitet och något annat saknas också. Charmen? Kanske. Något är det. Dessutom var servicen undermålig – jag åt lunch på verandan och det var mest parodiskt att se denna armé av servitörer (i finfina färgsprakande uniformer förvisso) springa runt som en skock yra höns utan förmåga att en stampa fram några beställningar. Nä, bakläxa. En läcker byggnad eller hundratals av vackra etsningar räcker inte för att vinna mitt hjärta. En fjärdedel av det kanske?

Metropole däremot… Ohotat har det seglat in på en förstaplats på min fem-i-topplista över hotell.

Adress: 15 Ngo Quyen Street , Hoan Kiem District , 10000 Hanoi

Izmajlovskij park är namnet på en park (surprise!), en tunnelbanestation och kanske (ganska säkert) världens bästa loppis, öppet dagtid på lördagar och söndagar och beläget i det tredje Rom. (Moskva alltså) Det ligger nästan längst ut på tunnelbanelinjen norröst, den (marin)blå linjen. Om man åker just tunnelbana dit och undviker den ohyggligt tröga plåtsörja av bilar som kloggar Moskvas en gång så överdimensionerade boulevarder så går det  snabbt att komma dit även om det är en bit.

Väl framme vid stationen ligger loppisen nästan precis invid. Man får betala några rubel i inträde för att komma in på området, fyllt av kitschiga kiosker och hus i rysk allmogestil (inga stilpoäng). Försök – om möjligt -  att undvika att titta på den där stackars hjärtskärande brunbjörnen vid entrén, den som har ett kargt träd och ett vedervärdigt liv som den trampar runt i med aggressiva, små steg, tjudrad med en för kort kedja.

Återstår att döva det hela med konsumtion…

Izmajlovskilj har nästan allt. Kaukasiska mattor, centralasiatiska keramikfat, cd-skivor, dvd-filmer, gamla kameror och instrument, matrosjkor, krimskrams, Stalinbyster, pälsmössor, ryska klassiker i slitna band, planscher, hötorgskonst. Alles.

Bland mina käraste fynd finns en röd rymdlampa, en sovjetisk bakelitlampa och två par fantastiskt fina manschettknappar inköpta för en spottstyver. Att pruta är ett måste.

Adress: Metro Izmajlovskij park i nordöstra Moskva, följ sedan folkströmmen.

Restaurant Malte är den andra listettan över toktrevliga middagsställen i Bryssel (tillsammans med La Meilleiure Jeunesse, se nedan) som har lyckats få till allt från mat att dagdrömma om till ambiance och service. Bara att gå dit så förklarar sig resten av sig själv.

Adress: Rue Berckmans 30,  Saint-Gilles, Bryssel